Ja visst gör det ont när knoppar brister

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

 

Ur ”För trädets skull” av Karin Boye

Som liten tjej på väg in i tonåren tyckte jag väldigt mycket om denna dikt.

Alla dagar påverkar oss olika, och idag blev ännu en dag att grabba tag i kameran när jag kom hem.

Syrenen är på gång och även den fina lilla gullvivan.

 

 

Annonser

Författare: Carinas Photolifestyle

Välkommen till Carinas photolifestyle, en inspirationssida i bilder. Vi alla har olika sätt att varva ner och samla energi. Jag använder mig av min kamera sådana stunder. Jag vill gärna dela med mig av mina bilder och hoppas att ni ska finna lite inspiration och energi genom dem. Jag önskar att jag hade mer tid till att fotografera och göra något av mina bilder. Några event har jag också varit med på, och fotograferat.

2 thoughts on “Ja visst gör det ont när knoppar brister”

  1. Intressant! Exakt då, när jag var liten tjej på väg in eller i tidig tonår, greps även jag mycket av denna dikt. Läste den om och om. Önskade mig t.o.m Boyes diktsamling i present till mina föräldrars stora förundran. Har nog inte läst hela sedan dess, förrän nu. Jag minns att jag berördes men inte kunde förstå varför. Den tycktes stämma överens med mitt inre vemod. Nu däremot känner jag mig lättad, glad och inspirerad av dessa storslagna men enkla rader. De beskriver ju mig. Då och nu.

    Tack! 💝

    Gilla

    1. Spännande 🙂
      Jag hade diktsamlingen hemma i mammas hylla ( Tror arv efter mormor) Jag läste den ofta då, men inte sedan dess förrän häromdagen när jag fick den till mig under fotografering.
      Jag känner precis exakt som du.
      Stor kram! ❤

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s